Välkommen till kartbanan - Till dig som är ny på kart

Grattis, du har bestämt dej för att bli kartförare. Du har köpt kart och hjälm. Du har förmått familjen att byta den bekväma familjebilen mot en ”racebuss” och inrett en kartverkstad där bak. Du har tagit din förarlicens och prenumererat på Idrottsbladet och Bilsport Börsen för att kunna hålla reda på när alla tävlingarna skall köras.

Kort sagt - Du är klar. Nu skall det bli åka av!

Finns det något som kan hindra dej från att sopa banan med dina konkurrenter och ta hem alla priser som går att vinna? Jo, dessvärre. Kartförare finns det gott om. Men riktigt duktiga sådana är det mera tunnsått med. Och ändå vill jag påstå att alla faktiskt har samma möjligheter, det är bara så att vissa förare utnyttjar inte de möjligheter som står till buds. Det finns en övertro på förarbegåvning och framförallt på att det finns ”fabrikspreppade” grejor som gör att även medelmåttiga förare kan vinna.

Låter detta krångligt? Inte alls. Men man kan inte köpa sig en plats på pallen. Allt det som jag beskrev inledningsvis är bara några av förutsättningarna för att lyckas, och resten av förutsättningarna sitter faktiskt inom dej själv och i viss mån i din mekaniker. Jag har i några regler försökt att sammanställa mina erfarenheter från mer än femtio  år inom karting. Om du kan omsätta mina erfarenheter i praktiken, då kommer du att lyckas!  Det finns många kartklasser, men jag vänder mej speciellt till dem som kör i klasser med många nya förare, exempelvis Cadetti, Micro, Mini och Rotax. 

Fråga den som vet

Jag förutsätter att du har gått med i en klubb och att den klubben har träffar och träningskvällar. Du skall gå på alla träffar, utbildningar och vara med på så många träningskvällar som du kan. Och vid varje sådant tillfälle så skall du FRÅGA, FRÅGA, FRÅGA. Det finns så oerhört mycket kunskap hos dina kamrater, men vänta dej inte att man skall komma fram och strö sina dyrköpta erfarenhet över dej. Men, om du frågar så skall du finna att de allra flesta gärna delar med sig av sin erfarenhet.  Sedan skall du alltid kombinera de råd du får med ditt eget goda omdöme. Det finns alltid folk på och ikring banorna som har sin alldeles egna uppfattning om hur man kör kart. Tycker du att ett råd verkar konstigt, då skall du tänka minst två gånger innan du följer just det rådet.

Träna KVALITET inte KVANTITET

Det finns förare som skryter med hur många hundra varv de kört på träningskvällarna. Varv efter varv. Visst, det kan ge en viss säkerhet och det kan ge bra varvtider på JUST DEN BANAN. Men att bara mala runt, runt gör dej inte speciellt förberedd på att köra på andra banor.

 I stället skall du använda din träningstid på hemmabanan till att experimentera så mycket som möjligt. Vad händer om du ändrar på lufttrycket i däcken, på spårvidden fram och bak, längden på avgasslangen, på förgasarinställningen. Du och din mek skall göra noggranna anteckningar om hur olika ändringar påverkar just dina varvtider. Kör tre - fyra varv, gå i depå och gör EN ändring och sedan ut igen. Medeltiden före och efter ändringen ger dej en uppfattning om inverkan av just den ändringen. Skriv ner dina iakttagelser. Du vet att rallyförarna har sina noter. Jag vill påstå att en kartförares loggbok, med alla sina iakttagelser under träningen, är minst lika värdefull som rallynoterna. Tanken är att när du kommer till en ny bana och finner att här går det inte tillräckligt fort, då skall du systematiskt kunna göra ett antal ändringar. Om du förberett dej på dina träningskvällar, så hittar du snabbt en inställning av din kart och motor som gör att du inte blir ifrånåkt.

 Det finns förare som tror att kartåkning är något man gör helt på intuition. Det är fel, kart kör man med insidan av skallen!

KARTÅKNING = EN IDROTT

Du har sett på TV att hjälten är ute och svirar hela natten, kommer till racerbanan direkt från en fest och sedan kör skjortan av hela bandet. Sånt händer bara på film. Den som skall vinna i karting måste jobba med sig själv, fysiskt och psykiskt, lika mycket som vilken annan idrottsman eller kvinna. Jag hoppas att din klubb har träningsprogram för förare. Då menar jag inte bara den fria träningskörningen på banan, utan ett träningsprogram som hjälper dej att bli en fysiskt och psykiskt starkare och bättre förare. Om din klubb INTE har sådana aktiviteter, då skulle jag byta klubb, eller komplettera med en annan sport där man ger sådan träning. Kanske en kombination av karting och innebandy eller karting och hockey kan vara något för dej. Något som gör att du kan hålla igång sommar och vinter.

DIN KART 

De flesta unga förare tror att det beror på motorn om man vinner eller inte. ”Om jag bara hade en ”fabrikspreppad” motor som Nisse och Karin har, så skulle jag nog vinna!”  En mera erfaren förare vet att framgång beror på:

• dej själv till 40 %
• din kart till 40 %
• din motor till 20 %

 Här har jag sammanfattat det viktigaste som du måste veta om hur du ställer in din kart, något som du måste kunna göra på varje bana, vid varje väderlekstyp.

 Väghållningen

Om en kart sladdar mer bak än fram så kallar man det att karten är överstyrd. Tvärtom blir den understyrd. Erfarenheten säger att allra bäst är när en kart har en NEUTRAL inställning. Det är främst fem saker som påverkar väghållningen:

1. Spårvidd fram och bak

Brett fram och smalt bak ger överstyrning. När du lärt dej köra utan stora uppställ, så kan du finna att smalt både fram och bak kan ge de snabbaste tiderna. Framförallt på krokiga banor och när det är torrt.

 2. Sätets placering 

Du flyttar tyngdpunkten genom att flytta sätet. Du får prova dej fram både att flytta sätet i höjdled och i längd led. Ett lågt säte ger sladdningstendenser, ett högt säte kan göra att karten vill välta. Flyttar du sätet långt bak så understyr den, osv. Ett bra utgångsläge är att placera sätet så att när du sitter i karten iförd full tävlingsutrustning skall 40% av kartens totala vikt tas upp av framhjulen och 60% av bakhjulen.

3. Ramens styvhet och skevhet

Grundregeln är att utan belastning skall karten ha alla tassarna i marken. Har den blivit skev efter en avåkning får du ta hjälp och rikta den rätt igen. Ramen bör inte heller vara för vek. Om du köpt en begagnad ram så kan den ha blivit mer mjuk med tiden och då kan du bli tvungen att staga upp den. Fråga den i klubben som är bäst på chassin, han kan hjälpa dej med råd om uppstagning.

Under de senaste åren har också bakaxelns styvhet blivit något som visat sig spela en stor roll för vägegenskaperna, speciellt för de tyngre klasserna. En styv bakaxel, man talar ofta om en hård bakaxel, kan ge bättre fäste för bakhjulen, men detta kan gå ut över styrningen. En mjukare axel, ofta i kombination med mjuka däck, kan ge kanongrepp för framvagnen men en bakvagn som sladdar.

4. Lufttrycket 

Ett kartdäck skall bli varmt när man kör, annars får det inte rätt grepp. Om du kan mäta temperaturen så skall den vid tävling ligga på 65 grader. Det finns rekommendationstabeller för lufttryck, men din körstil påverkar temperaturen, så här måste du verkligen prova dej fram. Normalt har du något högre tryck bak än fram.  I Cadetti, Micro och Mini, kan du börja testa med 1,0 kp/cm2 fram och bak , och du skall veta att högre lufttryck gör att dagens mjuka däck slits ut fortare än med ett lägre tryck. Testa med att minska trycket 0,1 kp/cm2 i taget och kolla dina varvtider.

Regndäcken är en historia för sig själva. När regnet står som spön i backen då skall du ha ungefär 2 kp/cm2 i dina regndäck. Men när det håller på att torka upp skall du minska trycket i däcken successivt allt eftersom banan blir torrare. Speciellt besvärligt blir det att välja däck och rätt tryck när en del av banan är torr medan en annan del fortfarande är våt. Behåll dina regndäck, men sänk trycket till 1,7 – 1,8 kp/cm2 för att fortfarande ha grepp på den våta delen av banan.

5. Framhjulsinställningen

Tidigare fanns det inte så mycket på framvagnen som man kunde ställa in på en kart, men det har ändrat sig. Idag finns det kartar som medger inställning av toe-in, camber och caster. Vi tar det från början:

Toe-In betyder hur mycket framdäcken plogar. Och är ett mått på hur mycket kortare avståndet är mellan framdäckens mittpunkter när du mäter längst fram, jämfört med när du mäter längst bak. 

Rent teoretiskt så borde 0 mm toe-in vara bäst för det ger minst rullningsmotstånd, men karten blir normalt något instabil med denna inställning. Jag har funnit att toe-in på 1 till 2 mm  gör styrningen stabil utan att man får för högt rullningsmotstånd.

Castervinkel uttrycker hur mycket styrspindeln lutar om man ser karten rakt från sidan. På moderna kartar kan man ställa in castervinkeln. Du bör pröva med en ganska stor positiv caster, något inom intervallet 5 till 15 grader. Visserligen blir det något tyngre att svänga, men fördelen är att du ökar trycket på framdäcken när du svänger. Vid en regntävling kan detta vara avgörande för om du skall kunna svänga överhuvudtaget.

Cambervinkeln slutligen mäter hur mycket däcket lutar inåt eller utåt om du ser karten rakt framifrån. På vissa kartar kan man ställa sina cambervinklar, men jag har en känsla att camber = 0 är det mest vanliga.

OK, när vet du att du har lyckats med alla dina inställningar? Jo, när du tycker att karten styr dit du vill utan överraskningar, då har du troligen lyckats. Kolla också att framhjulet lyfter någon cm från marken i innersvängarna. När du får en ny kart, kan du behöva köra hundra varv eller mer på din hemmabana för att prova olika inställningar av framvagnen för att komma fram till just den väghållning som passar dig.

Motorn

För klasserna Cadetti, Micro, Mini och Rotax gäller att man inte får trimma sina motorer. Här finns bara en regel som gäller. Lär dig plocka ner din motor, kolla alla ingående delar och känna igen hur de ska se ut för att allt skall vara OK. Din motor är oftast ett under av pålitlighet, men ingen har vunnit en tävling med ett dåligt tändstift eller läckande packboxar för vevaxeln. Mer om detta lär du dej på en mekarkurs inom klubben.

PÅ NY BANA

När du kommer till en ny bana, då har du nytta av allt ditt experimenterande på din hemmabana. På en ny bana MÅSTE du kunna ställa in:

• drevningen
• förgasaren

Drevning

Att dreva rätt, dvs att välja rätt bakdrev är en svår konst. Men eftersom du tränat metodiskt. Tar du bara fram din lilla svarta bok och tittar på hur olika drevningar påverkar dina varvtider och kartens uppförande på olika ställen på banan. Här finns inga standardvärden som jag kan rekommendera, din körstil och många andra faktorer påverkar vad som är bäst för just dej. Men, en tendens har varit att man numera kör på allt mindre bakdrev. Det ger bra fart på de raka ställena på banan, men man tappar kraft i böjarna. Så det är ett råd som du skall lyda först när du känner dej säker på din kurvteknik. 

Förgasarinställningen 

Om det finns en enskild faktor som betyder mer än andra i kartingsammanhang kan det vara just hur man sköter sin förgasare och hur duktig man är på att ställa in den. Det brukar finnas en bra beskrivning på hur man skall sköta om sin förgasare i instruktionsboken som följde med din motor när den var ny. Läs allt om inställning och service av förgasaren, antingen det är en membranförgasare eller en flottörförgasare, det är en både intressant och nyttig läsning både för förare och mekaniker.

Du  skall också gå på en mek-kurs och lära dej plocka ner en förgasare, göra rent den, sätta ihop den och kolla att den är tät. Detta är den bästa investering i tid som du kan göra. Nästan alla förgasare är bra, det finns ytterst få som inte går att få bra, men ingen förgasare är bättre än den skötsel den får. På kursen kan du få lära hur man kollar förgasarens täthet och hur man ställer in bästa öppnings- och stängningstrycket. Du får också veta hur viktigt det är att i tid byta detaljer som lätt blir slitna, exempelvis spjällaxeln - annars kan den släppa in ”tjuvluft”.

Grundinställningen på R95 är 2,25 varv öppen på lågvarvsnålen (L) och 0,7 varv på högvarvsnålen (H). Snålar du ner på högvarvsnålen, = skruvar in den mer, varvar din motor ut bättre på rakorna, men tappar effekt vid lägre varv. Detta kan man inte kompensera med lågvarvsnålen och därför måste man välja en kompromiss för inställning av högvarvsnålen. Den allra bästa inställningen är när motorn går över i fyrtakt (bluddrar) precis i slutet på rakan. Men du, kolla inte bara hela varvtider när du experimenterar med olika förgasarinställningar. Kolla ett snabbt avsnitt och ett långsamt avsnitt, så kommer du att se hur olika förgasarinställningar påverkar de olika avsnitten.

Avgassystemet

Det finns två typer av avgassystem, fasta system och system med en slutljuddämpare. Oavsett vilken typ du har på din motor så är det viktigt att känna till hur konditionen på just ditt avgassystem kan påverka dina resultat.

Om du kör med en Rotaxmotor så skal du känna till att slutljuddämparen innehåller en dämpmassa som också kan påverka effekt och varvtal. Det är inte säkert att du kan höra någon skillnad på ljudet om dämpmassan ligger löst inne i slutljuddämparen, men det kan ha en stor påverkan på effekten. Kolla med att byta slutljuddämparen och jämför dina varvtider.

KÖRTEKNIK

Det finns förare som bjuder på show när de kör. Upp på två hjul i vissa kurvor, halva karten utanför banmarkeringarna i andra kurvor. Breda uppställ och snabba spårbyten. Kan vara ganska kul att titta på.

Men, mitt råd till dig som är ny är att försöka precis tvärt om. Försök finna en mjuk körstil. Hitta ett sätt där du och karten är överens och du inte behöver ta till alla knep för att hålla dej på banan. Jag ger dej detta råd, för att när du behärskar att köra mjukt på banan, när du kan köra varv efter varv på samma sätt i nästan samma spår, då har du skaffat dej bästa utgångsläget för att sedan kunna experimentera med din körstil - du har ju alltid den lugna stilen att återgå till som en referens. En annan orsak är att en lugn körstil också är mindre tröttande och du kommer att behöva all din kraft för ett tjugo varvs finallopp, det lovar jag dig. Det finns mycket framgångsrika förare som aldrig har behövt busköra för att vinna. Jag kan bara påminna om Ronnie Peterson som alltid körde som om han satt i bästa fåtöljen hemma i Örebro och läste en bra tidning. Det såg inte ut som om det gick så fort, men OJ vad det gick undan.

LYCKA TILL!

Lycka till? Måste man ha tur också?

Jo, en viss portion tur måste alla idrottsmän och kvinnor ha. Men man måste också ha lyckan med sig att välja rätt kombination av alla de faktorer som avgör vem som skall vinna. Jag har berört ganska många, men visst finns det fler. Valet av olja i bensinen, valet av chassi, motor och däck. Som tur är så finns det många faktorer som måste samverka för att det skall bli perfekt. Att man inte kan säga att just här, för denna bana och för dessa väderleksförhållanden så finns det bara en enda vinnande kombination.

Till slut är det skickligheten hos den som sitter bakom ratten och hos den som drar åt tändstiftet som avgör vem som står överst på pallen.

Och det är just detta som gör karting så otroligt roligt. Man kan aldrig veta bestämt vem som skall vinna. Men, omvänt kan man säga att den som inte tagit vara på möjligheterna att skaffa sig bra förutsättningar, han eller hon kommer troligen aldrig att stå på pallen.

Så -  lycka till! 

Leif Radne   -  över 55 år på banorna

Leif Radne grundade Radne Motor AB hemma i sina föräldrars garage i Mälarhöjden utanför Stockholm 1966. Leif har innoverat karting i hela världen med sin enorma erfarenhet och kunskap inom karting. Leif Radne är ett välkänt namn i hela kartingvärlden.

Radne Motor drivs numera av Leifs barn Marie och Stefan som driver bolaget med samma passion för sporten som Leif har.